Den svenska studion Zoink slog värden med häpnad när de tidigare i år visade upp spelet Lost in Random för första gången. Spelet har nu släppts till PC, PS4, Xbox One, Xbox Series, Nintendo Switch och Playstation 5 och jag är redo att dela ut ett betyg. Häng med!

Zoing Games är knappast ett känt namn för annat än inbitna fantaster av det svenska spelundret. Med mindre och relativt okända titlar i bältet så som Zombie Viking och FEE var det inte utan viss oro för om de verkligen skulle kunna leva upp till förväntningarna som jag golvades av spelets uppvisning tidigare i somras. Vissa delar av oron var befogad, men visst lever det allt upp till förväntningarna.

Lost in random är ett äventyrsspel av den klassiska skolan och dess berättelse känns som hämtad från sagornas värld. Spelet utspelar sig nämligen i en sagovärld där en ond drottning styr sina undersåtar med järnhand. Drottningen, som tidigare utrotat alla tärningskastare (i spelvärlden är slumpen inte bara ett utfall av just slump utan av faktiska tärningskast) låter sin egen tärning avgöra unga barns som sedemera blir vuxna människors öde. Varje barn får vid sin 12-års dag kasta tärningen, och dess siffra avgör sedan i vilket samhällsskikt de ska spendera resterande delar av sitt liv.

Vår huvudkaraktär är ännu inte tolv, men hennes syster är. På tolvårsdagen får vi därför uppleva slumpens grymhet när systern rycks ifrån henne och lyfts upp till samhällets absoluta toppskikt. Där börjar resan genom landet som styrs av slumpen, en resa som handlar om kärlek till sina nära och kära och om viljan att bryta sig fri och forma sitt eget öde. Berättelsen är fylld av humor, känslor och inte minst svenskt vemod – vilket också är dess enda problem. Detta ständiga vemod kan nämligen ibland få mig att känna mig lite matt, du vet sådär mätt som man kunde bli på de under grundskolan obligatoriska teaterföreställningarna.

Det spelmässiga går också hand i hand med berättelsen. Lättare utforskande och pusslande, samt smygande, blandas med dialoger med de skruvade och närmast vanställda karaktärerna. Spelet är i långa stycken extremt linjärt, ibland närmast för snitslat, men det finns också en del sidouppdrag längs med vägen. Dessvärre är dessa sidouppdrag aldrig särskilt intressanta eller varierande – varför de mest framstår som axelryckningar. I dessa delar är spelet aldrig särskilt djupt och ej heller utmanande eller särskilt varierat. Men vad som finns här gör sig bra som kontrast till det desto mer intressanta: stridssystemet.

Spelets stridssystem är nämligen en hybrid mellan realtidsaction och kortspel. I varje strid behöver du inledningsvis skjuta eller slå bort specifika delar på dina fiender för att samla energi, denna energi används sedan för att kunna spela korten du har på hand. Vissa kort kräver mer energi än andra, varför det blir en avvägning vilka kort som är bäst att spela när. Korten ger dig tillgång till vapen med vilka du kan göra förkrossande skada på dina fiender. När kortet väl är överspelat, hehe, börjar loopen om och det är dags att åter samla energi för att kunna spela ytterligare kort.

Stridssystemet framstår först som simplistiskt, när man som spelar har få kort i leken, men blir längre fram klart mer sofistikerat och utmanande. Inte minst är det roligt att försöka sätta samman en så optimerad kortlek som möjligt för bästa möjliga resultat i spelets strider. Vad som dock inte är lika varierat är fiendefloran, som förutom några mindre variationer på robotarna, är densamma spelet igenom.

Det varierade och ganska annorlunda stridssystemet bildar tillsammans med äventyrandet, utforskandet och den intressanta och vemodiga storyn en spännande helhet som känns relativt unik och förvånansvärt fräsch.

Utöver skruvade karaktärer bjuder världen i Lost in Random också på ett sagolikt och lite kusligt yttre. Designen till karaktärerna och världen känns som hämtad från ett verk av Tim Burton och spelet förmedlar bättre än något annat spel jag spelat känslan av svenskt vemod. Lost in Random är vackert och hopplöst fult, designmässigt, på samma gång och känns därför även i detta avseende unikt och uppfriskande.

Spelet drivs av Unity-motorn och rullar på PC, för att drivas av denna ofta o-optimerade motor, på förvånansvärt bra. Med ett RTX 3080 Ti fick jag i 4k ut bildfrekvenser om närmare 400 bilder per sekund.

Den vemodiga estetiken tillsammans med den mycket linjära kampanjen och den ibland kusliga storyn kommer dock till ett pris. Lost in random kan lätt bli något långtråkigt att spela. Det vore inget större problem om spelet var kort och kunde klaras av på ett par timmar, men faktum är att Lost in random till skillnad från vad en enkelt kan tro inte är något kort spel. Inte alls. Att ta sig igenom huvuduppdragen kan ta upp emot 12 timmar – vilket för mig var i vart fall ett par timmar för mycket.

REVIEW OVERVIEW
Betyg
7
Previous articleHiss eller diss på THQ-Nordics 10 års jubileum?
Next articleCall of Duty: Vanguard är trasigt på Xbox Series S!

Kommentera