Sackboy är tillbaka, men inte i ett Little Big Planet-spel. Istället har han fått sitt eget äventyr i Sackboy: A Big Adventure. Frågan är om det gör sitt arv rättvisa eller om det faller platt till marken. Svaret får du i min recension, häng med!

När Little Big Planet släpptes till Playstation 3 slog det världen med häpnad. Visst var plattformandet inte särskilt unik eller ens välutvecklat men de roliga fysikpusslen och inte minst det fria skapandet och det sätt det frigjorde kreativiteten hos oss som spelare gjorde det till något av en klassiker. Senaste spelet i serien såg dagens ljus 2014 till Playstation 4 och sedan dess har originalutvecklaren Media Molecule gått vidare och bland annat skapat spelet Dreams som är om möjligt ännu fria och än mer ett verk av skapare för skapare.

Spelet kan spelas med svenska röster, för den som så önskar. Precis som för Ratchet and Clank är röstskådespelarnas insatser dessutom klart godkända.

2014 års spel, Little Big Planet 3, utvecklades dock inte av Media Molecule utan av den brittiska utvecklaren Sumo Digital (som galet nog fortsatt undgått uppköp trots att de ständigt jobbar på kontrakt från stora utgivare som Sega och Sony). Det spelet fick relativt god kritik då det förbättrade mycket av det som tidigare gjort att Little Big Planet kanske inte varit någon höjdare som plattformsspel betraktat samtidigt som det behöll skaparlägena och friheten att utforska sin egen kreativitet.

Mellansekvenserna är galet vackra och säljer verkligen in såväl tekniken som art-stylen!

Sackboy: A Big Adventure gör dock upp med mycket av det som är och har varit Little Big Planet-seriens signum till förmån för ett mer klassiskt plattformsupplägg – och för mig är det något positivt. Skaparläget är alltså borta och friheten till skapandet och kreativitet kommer istället till uttryck i vilka utstyrslar du knåpar ihop för din karaktär. I övrigt så är det snarare så att spelet osar av kreativitet för att banorna som Sumo Digital skapat är av det kreativare slaget än något annat.

Sackboy: A Big Adventure är ett klassiskt plattformspel. Likt tidiga Mario-spel finns det en hemsk elaking, här vid namn Vex, som ämnar förgöra världen och som du måste stoppa. För att göra det behöver du plattforma dig fram på diverse olika banor som då når via en slags hubvärld. På varje bana finns det blåa orber att hitta och dessa hjälper dig att låsa upp nya världar och nya banor att spela.

Hubbvärldarna är fem till antalet och var en och en av de tar en dryg timme att klara. I varje hubbvärld finns det förutom huvuduppdragen också en del bonusuppdrag, sammarbetsutmaningar, hastighetsuppdrag och inte minst casinoliknande rum fyllda med guldiga orber vilka används för att köpa ytterligare utstyrslar till sin Sackboy. För egen del gillar jag fula karaktärer – och har så alltid gjort – min Sackboy fick därför bli en hybrid mellan sjörövare, punkare och snöman. Bra skit.

En av spelets alla färgstarka hubbvärldar.

Banorna varierar i tematik och också ifråga om de spelmässiga inslagen. Ena sekunden ruller jag fram som ett bowlingklot för att nästa sekund hoppa mellan och greppa tag i diverse olika plattformar – alltmedan jag samlar diverse orber, utstyrslar och samlingsföremål. Allt med en tonsättning av glädje, kreativitet och i en underbart vacker grafisk skrud.

Varje bana innehåller någon form av mer eller mindre unik gimmick. Som plattformar som endast kan styras med rörelsekontroller, eller bomber att kasta. En av favoriterna var banan där du som spelare ska hitta och valla diverse fårliknande varelser till sina fållor. Att kasta desamma upp för diverse ramper och hinder framkallade en hel del skratt.

Varje hubbvärld avslutas med en bosstrid på klassiskt Super Mario-maner. Dessa bosstrider är överlag okej varierade och tillför en känsla av progression till var och en av hubbvärldarna. Vägen dit är dock den största behållningen.

Sackboy: A Big Adventure är ett mästerligt snyggt spel. Sällan har jag sett en plattformare med en så sammanhållen grafisk stil. Det kan inte ha varit lätt för samtliga material i världen är realistiska som attan, men trots det känns spelet alltid otroligt snyggt stiliserat ut samtidigt som det är superavancerat rent grafiskt. Bilduppdateringen flyter dessutom på riktigt bra, varför det enda klagomålet rent tekniskt är de något långa laddningstiderna (även till Playstation 5).

Åh rulla på, så fort det går…

Det klassiska upplägget paras ihop med en relativt förlåtande svårighetsgrad. Det är svårt att dö här och ännu svårare att dö så många gånger att en bana behöver startas om. Då är det enklare att missa någon och av de blå orberna så att man behöver spela om en bana för att ta sig vidare. För den som inte gillar att spela ensam går turligt nog hela spelet att spela igenom tillsammans med en vän, eller varför inte en partner. Vissa av extrabanorna kräver därutöver att de spelas tillsammans med någon. För den som likt mig lever ensam går det turligt nog att söka partners online. Behändigt!

Sackboy: A Big Adventure är sannerligen ett klassiskt plattformspel. Det är gulligt, mysigt och sprudlar av kreativitet. Det saknar dock den där fingertoppskänslan som många av Nintendos klassiska spel hade och blir därför aldrig särskilt upphetsande. Det är stabilt – men kanske alltför bekant och hamnar enkelt i skuggan av det genombriljanta Astros Playroom som trots att det är ett gratisspel både känns mer uppfriskande och upphetsande. För en billig peng är det dock fortsatt en klar rekommendation för den som vill mysa ner sig i soffan tillsammans med en vän och idka klassiskt plattformande.

REVIEW OVERVIEW
Betyg
7
Previous articleBattlefield 2042 – den öppna betan är här (för den som betalat)!
Next articleNHL 22 – mina första intryck!

Kommentera