NHL 22 är seriens debut till denna generations konsoler. Med hjälp av EA-play har jag börjat tidigt och kan därför dela med mig av några snabba första intryck. Häng med!

NHL-serien förändras och uppdateras numera rejält enbart vid generationsskiften. Vid steget från PS2 till PS3 fick vi skillstick och vid generationsskiftet mellan PS3 och PS4 fick vi realistiska material och en ny grafikmotor. Därefter har serien stått relativt still. Medan andra sportspel från EA, som Fifa och Madden, tagit steget från Ignite till Frostbite stod NHL-serien kvar och stampade. Tills nu. Med NHL 22 tar serien äntligen steget över till Frostbite och med det kommer mer realistisk ljussättning, mer realistiska karaktärsmodeller och kanske framför allt fullt ut fysikaliserade klubbor och puckar. Mums.

NHL 22 är snyggt. Om det råder det inga tvivel. I väntan på min fysiska kopia av spelet till PS5, som torde dimpa in under början på nästa vecka, har jag spelat provversionen på min Xbox Series S och trots att den bara kör spelet i 1080p så är det uppenbart att det är bra mycket snyggare än tidigare spel i serien. Visst alla material har ännu inte uppgraderats men det ökade flytet i animationerna tillsammans med snyggare ljussättning och inte minst betydligt mer realistiska reflektioner gör att NHL äntligen känns modernt igen rent grafiskt.

Utöver ett snyggt yttre, extremt korta laddningstider och en synnerligen, för serien, rapp meny bjuder spelet också på ett antal välkomna spelmässiga förändringar. Inte minst är inkluderingen av fullt ut fysikaliserade klubbor och puckar extremt välkommen då det både förbättrar flytet i animationerna såväl som ger spelandet ett mer realistiskt intryck – verkligare hockey med andra ord.

Andra nyheter är inkluderingen av så kallade X-factors. Dvs. vissa förmågor hos spelare som ger de särskilda animationer anpassade just för de. Bästa exemplet jag sett hittills är Ovechkin som har förmågan ”always ready” vilken inkluderar en mängd differentierade skottanimationer som gör det möjligt för densamme att skjuta ur långt fler vinklar är många andra spelare. Detta lyfter fram samtiden stjärnor och får de att kännas unika på ett sätt som bidrar till känslan av att de verkligen är just stjärnor.

Systemet med så kallade X-factors har också integrerats i presentationen. Dessa stjärnor har nu ikoner vid sina huvuden som visar vilka förmågor de besitter och när förmågorna används resulterar det i storslagna repriser som lyfter fram desamma. Alla repriser och all matchgrafik presenteras därutöver nu mera dynamiskt på isen under spelets gång vilket skapar bättre flyt i matcherna.

Utöver ny snyggare grafik, X-factors och bättre presentation är det som ännu så länge verkligen sticker ut känslan av flyt. EA lägger varje år till fler och bättre animationer, förbättrar småsaker som målvakters agerande och puckmottagningar men det är sällan dessa förändringar sticker ut eller kommer samma till en helhet som känns fräsch. NHL 22 lyckas dock med just det. Mängden nyheter i det spelmässiga tillsammans med finjusteringar av befintliga system gör att spelets känns just nytt, fräsch och betydligt mer dynamiskt än tidigare.

För någon som mig som ofta sänker ett par hundra timmar i varje NHL-spel så är det dock såklart för tidigt att lämna ett slutligt omdöme, men mina 10 timmar timmar med NHL 22 bådar extremt gott. Hoppas nu bara att mitt fysiska ex av PS5-versionen dimper in på release-dagen!

Previous articleSackboy: A Big Adventure – ett litet stort äventyr!
Next articleBattlefield 2042 – mina intryck av betan!

Kommentera